Marcus Billberg
Min älskade son som föddes 27 februari 1982, som belv den lyckligaste dagen i mitt liv. Marcus tog sitt eget liv natten mellan den 8 - 9 januari 2005. Han lämnade mig totalt krossad och han var mitt absoluta allt här i livet. Han begravdes i Varnhems Klosterkyrka och ligger begraven tillsammans med sin farmor på kyrkogården utanför klosterkyrkan. Marcus föddes på Kärnsjukhuset i Skövde och växte upp och gick på dagis och i skolan i Varnhem. Skoltiden trasades sönder p.g.a. att han inte uppmärksammades för sin dyslexi utan tvingades var i skolan fram t.o.m. sjätteklass inna han testades och det konstaterades att han hade svårigheter me att läsa och skriva. Högstadiet blev därför ett kaos för Marcus och han blev avstängd och utsparkad från skolan efter halva åttonde klass. Försök gjordes senare med gymnasie men då var det alldeles för sent. Hans självförtrende var sedan länge knäckt genom att aldrig få lyckas eller göra något färdigt i skolan och marcus fick ett stundtals mycket hårt och ledsamt liv där han placerades på ett antal behandlingshem som egentligen bara hade det gemensamt att de ville tjäna maximalt med pengar på de ungdomar som placerades. Trots allt detta hade Marcus hela tiden en längtan att som han själv uttryckte; Pappa, jag vill ju bara vara vanlig"! Det var mycket som brast runt omkring honom och alla brister i samhällets stöd blev väldigt tydliga. Självklart hade vi som föräkldrar också ett ansvar för att det inte blev så bra och enkelt för Marcus. Hans dalar blandades med måmnga ljusa stunder och kärleken betydde väldigt mycket för Marcus samtidigt som han var otroligt rädd för att förlora den och jag vet att det plågade honom mycket. Vi talade ofta om just kärleken hur den kan vara fantstiskt ljuv men också otroligt hård och skoningslös när den sviktar eller sviker.
Livet efter Marcus är en tung väg att gå, sorgen finns där varje dag och saknaden är total. Det enda som förändras är väl att man blir starkare på att bära den men den förändras inte. Man lägger sig med den och vaknar till den! Nu när minnesboken om Marcus äntligen har blivit klar väntar nästa bokprojekt där Marcus liv och allt som ledde fram till den ödestigra natten mellan den 8 - 9 januari 2005 skall upp på bordet. Det känns inte rätt att lämna Marcus öde och död utan att försöka förklara vad och vem som brast och också vilka vägval och beslut som belv så förödande för hans liv. Han är värd det för han var mycket större som person än de flesta kan ana och som väldigt få förstod medan han levde. Han kämpade tappert för att få ett vanligt liv och var otroligt nära att lyckas, förmodligen betydligt närmare än han själv förstod. När ångesten gör som mest ont är det inte lätt att förstå att det beslut man fattar är för evigt, allt går just då ut på att komma ifrån den ohyggliga smärtan i själen. För mig var och förblir han det finaste som hänt under mitt liv, jag äskade honom över allt annat!
.jpg)
Meny
Minnesboken om Marcus
———
 |
 |
 |
———
10 år av sorg och saknad
———
 |
———